Utopier: städer och natur, natur och städer (del 2 av 4)
Det här är kanske inte en Utopi eftersom det är en autentiskt karta över en Shaker-by från 1800-talet, Canterbury i New Hampshire. Men samtidigt finns det i den naivistiska kartan en motreaktion mot stadens kaos liksom en längtan efter ordning och enkelhet. Den religösa sammanslutningen Shaker satte byn, "familjen" ( d v s den grupp männsikor man levde i, inte baserat på traditionella familjerelationer eftersom man levde i celibat) och arbetet i centrum. I allt detta strävade man efter enkelhet som en förberedelse för Guds nya rike.
Även på andra håll märktes reaktioner mot de täta ohälsosamma städerna. 1902 formulerade engelsmannen Ebenezer Howard sin programskrift Garden Cities of Tomorrow.
Istället för storstädernas slum och förstädernas isolering ville Howard skapa ett system av moderstäder med sateliter, så att ingen stad skulle växa sig ohanterligt stor och att allt som behövdes skulle finnas på ett rimligt nära avstånd utan att för den delen orsaka den olidliga trängsel som till exempel den tidens London uppvisade. 
Särskilt viktiga var de gröna stadsmiljöer. "Garden cities of tomorrow" gav upphov till en stor rörelse där man bland annat byggde några städer utifrån dessa principer, som till exempel i Letchworth Garden City i Hertfordshire i England (jag tror bilden kommer därifrån). När man idag talar om trädgårdsstäder är Howard och hans blandning av frodande stad och stillsam brittisktbyliv en av de historiska referenser man ofta vänder sig till.
Något helt annat var den italenska arkitekten Sant´Elia ute efter när han mellan 1912 och 1914 gjorde dessa bilder av La Cittá Nuova. SantElia var del av Futuristerna, en avantgardisk itaiensk rörelse som hyllade fart, kraft, stora gester - och krig. SantElia sjäv, liksom många andra av futoristerna dog under första världskriget. Idag kan dessa blider kanske te sig tama jämtemot verkliga byggander och stadslanskap, men på sin tid var de radikala både i sin storlek och kraft, men också genom att de totalt och medvetet bröt mot alla stiltraditioner som fanns.
Bröt mot stiltraditioner gjorde också den schweiziske arkitektekten LeCourbusier. 1925 lade han fram den teoretiska stadsplanen Plan Voisin. Det är en plan som bygger på att man ska riva hela centrala Paris ersätta de täta kvarteren med en ny struktur av jättehöga, korsformiga hus med parklandskap pch trafikleder imellan. LeCourbusier trodde på ljus och luft och att grönska var något som skulle avnjutas på avstånd, gärna från en takterras. Planen sponsrades av en fransk biltillverkare.
På andra sidan atlanten, några år senare föreslog en annan arkitekt, Frank Lloyd Wright, en annan stadsplan, eller snarare en plan som var tänkt att göra slut på både staden och förstaden. Han kallade den Broadacre City och den byggde på att varje familj skulle få en acre (ca 4000 m2). All transport utanför acren gräns skulle ske med automobil eller helikopter och detta skulle göra att staden som centralpunkt och nod skulle suddas ut och försvinna, iställe skulle människorna åter leva ute i naturen nära sin familj, men tack vare tekniken skulle alla modena fördelar finnas inom räckhåll.
Och om ni tycker att Wright verkade teknikoptimistisk så är det ingenting mot vad nästa dels utopister var...
