Vykort från Utopia
På så sätt är det en väldigt intressant skildring som lyfter upp aspekter av Stockholm som jag inte tänkt på tidigare. Till exempel hur kampen mellan adeln och kungamakten tog fysisk gestalt i det offentliga rummet under 1600-talet eller hur 1800-talets framväxande borgerlighet i sin tur tolkade den kungliga stadsrumsprakten till sin egen fördel. Här gör boken verkligen skäl för sin undertitel ”Maktens Stockholm och medborgarnas stad”.
Men så slår texten om, från att ha varit neutral i en lätt underhållande ton går beskrivningen plötsligt och oåterkalleligt i moll. För någon gång på 30-talet går det, enligt Ola Andersson, galet. Arbetarrörelsen överger gatan till förmån för jolmiga egnahemsområden, modernismen dundrar in och börjar brutalt funktionsseparera och över alltsammans lägger sig det välordnade, men auktoritära bruksortsidealet som en våt filt och Stockholm blir fram till idag en ”vacker, död stad”. Det är inte utan att jag hoppar till av förvåning. Eller ja, okej, om man har läst innehållsförtecknings rubriker och hittat frasen ”Dysfunktionell stadsplanering” borde det väl inte komma som en fullständig överraskning, men ändå… Det är inte det att jag inte tycker att han har vissa poänger, men i sin totala avvisning av de olika ideer om stadsbyggnad som funnits de senaste 80 åren gör sig Ola Andersson blind för olika nutida värderingar och sätt att leva sida vid sida i en stad som Stockholm.
Sedan inser jag förstås att om jag efterlyser utopier inom arkitekturen kan jag knappas klaga på att den som formulerar en sådan inte är helt nyanserad och tar hänsyn till alla olika synsätt som kan finnas på den befintliga miljön. Utopier handlar ju snarare om att dra saker till sin spets och renodla samtidigt som utopiska tankar förutsätter ett starkt förkastande av hur sakers nuvarande tillstånd. Men i så fall blir jag istället lite besviken på Ola Anderssons egen Utopi som dyker upp på de sista sidorna i boken. Om bara alla motortrafikleder kunde bli lite mer som Sveavägen skulle segregationen minska. Om bara alla andra stadsdelar byggdes som Stockholms innerstad skulle kreativiteten (den som OA menar idag bara finns i stadskärnan) frodas överallt. Bort med alla onödiga grönområden som bara gör folk rädda och isolerade. (Dock ej nödvändiga grönområden som naturreservat och annat viktigt.) Stad skall byggas som Stad och inget annat (läs förra sekelskiftets stad). Jag medger att jag tolkar lite här, läs gärna manifestet som det finns en länk till nedan för att själva forma er en uppfattning.
Visst är Stad (med stor begynnelsebokstav) någonting bra, det kan jag hålla med om. Men jag är verkligen inte säker på att det är svaret på alla frågor, inte ens stadens alla frågor…
Ouppfyllbara önskningar
Eftersom det snart är min födelsedag har jag ägnat mig lite åt att skriva önskelistor. Men när man letar runt lite upptäcker man att det finns rätt så gott om ouppfyllbara önskningar också. Till exempel finns det ju böcker som ännu inte kommit ut:
- The Long Earth är en ny bok av min Favorit Terry Pratchett, fast den här gången skriver han inte om Skivvärlden, utan istället tillsammans med Sthephen Baxter (som jag inte har någon koll på) om tidsresor och parallella världar. På beskrivningen låter det lite som Ursula K LeGuins "Changing Planes" Terry Pratchett har Alzheimers, så jag är tacksam för varje ny bok som kommer ut. Den här väntas dock först i juni.
- Rapport: En bok om att göra mönster av Lotta Kulhorn vet jag inte så mycket om men jag skulle gäran önska mig den. mönstervärldar är alltis spännande att träda in i. men den kommer inte förrän i slutet av april.
Sedan finns det ju ett antal serier (trillogier och likanande) som jag gett mig in i och nu otåligt väntar på fortsättningen av:
- The Calling av Kelley Armstrong, är bok två av Darkness Rising, en ungdomsserie som jag fastande i när jag var inne i en varulvsperiod, här med kattdjur istället för vargar och med en vetenskaplig-indiansk twist. Jag har lite kommit ur mitt varulvs-mood numera, men del ett var en bok med mycket driv i, så nu undrar jag hur det går för huvudpersonerna. Kommer i sommar (tror jag).
- Svarta Lansen av ryssen Perumov är del två i Mörkrets Ring, en serie som skrevs som en uppföljare till Tolkiens trillogi under Sovjettiden, när Perumov i hemlighet hade översatt Sagan om ringen och inte riktigt kunde med att lämna Midgård. Jag var skeptisk när jag började läsa del ett, men plötsligt sungades jag tillbaka till min ungdoms äventyrskänsla bortom storslagna filmatiseringar och littraturanalyser. Nu vill jag ha mer! Mer hober, mer dvärgar och monster, kanske till och med lite mer alver (en annan gång får jag gå in på vad jag egentligen tycker om alver). Kommer dock först i höst.
- Republic of Thives av Scott Lynch är en länge framemotsedd fortsättning på "Locke Lamoras lögner" och "Red Skies over Red Seas" (eller möjligtvis tvärtom) Den har skjutits upp gång på gång och jag kan på sätt och vis förstå det. de två första böckerna var en pärs att läsa, men väl värda det. Som om Oceans eleven mötte det medeltida Venedig mötte klassisk fanatsymagi mötte kapten jack Sparrow mötte Tarantino mötte Derrida. Ungefär. Det senaste budet är nu i Oktober, men det tror jag när jag ser det.
Sedan kan man ju passa på att önska sig fortsättningen på Ondvinter, Eldbärerskan och Förbundsbryterskan. Det borde vara den sista delen av Berättelsen om blodet, den borde utspela sig på hösten (de andra böckerna har följt årstiderna) Den senaste var helt otrolig: på gränsen till psykadelisk (lite över den gränsen ibland) i samisk mytmiljö.
Och kanske även fortsättningen på Cinder - the Lunar Chronicles av Marissa Meyer: Cinder är askungen med cyborgtema och onda månmännsikor, vågar man gissa på att nästa är snövit med varulvstema? eller kanske rödluvan goes zombie?
Och när vi ändå är inne på omöjliga önskningar skulle jag vilja ha vårdnad om en sådan här också:
liten och behändig, ingen allergiframkallande päls och ser ut att ha tonvis med personlighet. Kan man lära den att gå på låda kanske?
Vad som ligger på min hylla just nu
Ny stad: Uppsala verkar hittills vänligt (människorna), ärevördigt (husen) och något slaskigt (gatorna).
Nytt hem: vi har hunnit packa upp det mesta även om det finns lite småsaker kvar att få på plats, ommålningar och renovering känns dock långt bort än så länge.
Nytt jobb: Jag har efter tre veckor hunnit lära mig ungefär hälften av mina fyrtiotalet nya arbetskamrater, men känner mig ännu lite yr.
Det är i sådana här sårbara lägen jag helt brukar snöa in på något som inte alls har med min nuvarande situation att göra, det kan vara medeltida riddare eller geologi, rymdskepp eller fransk 1800-talsrelaism. Om man kikar på vad som ligger på hyllan vid min säng framgår det att just nu är det modebranchen som gäller.
Det här är vad som finns i min bokhög (överst från vänster):
Rosa – Den farliga färgen av Fanny Ambjörnsson. Har nyss läst ut den. Om den provokativa, konservativa, frihetstörstande och subversiva färgen ur olika perspektiv.
The Culture of Sewing - Gender, Consumption and Home Dressmaking. Editor Barbara Burman. Den här boken har jag läst lite till och från sedan tidigt i höstas. Den handlar mest om USA England och Canada och nästan bara om tiden före andra världskrigen, men när jag läser den känner jag en samhörighet och meningsfullhet i att i sy hemma. Tipset om den kom från Eva på Om Stil
The Secret Lives of Dresses av Erin MacKean. En roman som jag nyss påbörjat, den utspelar sig i en vintagebutik. Författaren har bloggen a Dress a Day som jag har följt en längre tid.
Sencha, ett blusmönster från Colette Patterns som jag har börjat klippa efter. (jag satsade på en blus istället för kjolen jag skrev om tidigare.) Kanske mer om den senare.
Det svenska modeundret av Karin Falk håller jag på att läsa nu. Om den svenska modebranschen under de senaste tio åren. Undrar om det någonsin kommer komma en bok som heter ”Det svenska arkitekturundret”?
Sexton svenska texter om mode, liten bok som ibland får följa med i handväskan. Korta, vassa och ibland roliga texter som passar att läsa på ensamma caféluncher.
To Die For, Is fashion wearing out the world. Brittisk bok som står på vänt.
The House of Eliott, season 1. Gammal 90-tals klassiker som kändes lite seg att komma in i men nu är jag fast i Bea och Evies värld av 20-talsmode.
Just nu blir det inte så mycket läst, tittat eller sytt eftersom allt det nya tar så mycket på krafterna. Men kanske är det just därför jag behöver ett ämne och många böcker.
Deckare i Shanghai
Jag gör inte särskilt täta blogginlägg märker jag. Just nu går större delen av min fritid åt till bröllopsplanering. Om 18 dagar kommer vi att gifta oss. Det är en hel del att tänka på innan dess. Men jag känner mig ändå som en tämligen avslappnad brud i dessa bröllopshysteriska tider.
Men det var egentligen inte det som det här inlägget skulle handla om, utan det skulle vara ett lite sidospår till Kina-berättelsen. Just nu läser jag en bok som utspelar sig i Shanghai. Den här:
Det är en deckare. Jag har tidigare läst två andra böcker av samme författeare och med samme polis, men efter att ha varit i Shanghai tycker jag att jag läser mer uppmärksamt. Jag läser sällan deckare så utifrån det kan jag inte säga så mycket, den verkar handla om jakten på korrumption i ett Kina besatt av "guanxi" (kontakter) och drömmen om att lyckas och leva ett bra och lyxigt liv. Inte mycket blod och död på spektakulära sätt. Tempot är långsamt och fyllt av samtal och resonemang kring tillståndet i det kommunistiska/kapitalistiska Kina. Människors sätt att tala kan verka en smula uppstyltat, men efter att ha lärt mig lite mer om det kineska språket, där asociatoner krig ett ord med flera betydelser bygger nyanser, reflektioner och humor. så tycks det mig inte längre så konstigt att dra in metaforer, talesätt och poesistycken. (det senare kan också bero på att huvudpersonen furutom polis också är poet)
Men även om vissa bekanta sker fladdrar förbi: leende familjer som fotograferas på "the Bund" och trånga gränder med folkhopar lutade över spelbord, så inser jag att jag nog aldrig såg det Shanghai som skildras här. Med sanslöst lyxiga (och ibland skumma) klubbar och restauranger (boken är likt många deckare besatt av mat), trånga fattiga bostäder, djupa klyftor mellan rik och fattig och det bitterljuva, stilla ståket i en annars brusande storstad.
Fast vad kan man begära på tre dar i en helt ny kontinent.
Nästa gång kommer flera bilder från Taimu. Stay tuned.
